Review: Jag håller tiden

Jag håller tidenJag håller tiden by Åsa Grennvall
My rating: 5 of 5 stars

Åsa Grennvall is back with a sequel to the critically acclaimed Deras ryggar luktade så gott (Their backs smelled so good). In a sense, this book starts right where the previous one ended and deals with how Grennvall starts her own family and how this leads to her finally dealing with the relationship with her dad and his (non-existent) role as a father. It is, as always with Grennvall’s comics, emotionally exhausting to read, and you just want to beat up her seemingly emotionally crippled father for what he has done and not done during Grennvall´s childhood. But the book also contains a great deal of warmth and optimism in the new-found family life, which makes reading the story bearable although it fittingly enough ends with a discussion between the character Åsa and Death … Grennvall is one of the sharpest, most personal comics artists we have in Sweden, and her last two graphic novels are among the best, most literary ever made in Sweden.

Swedish:

Åsa Grennvall är tillbaka med en uppföljare till den kritikerrosade Deras ryggar luktade så gott. Den här boken tar på sätt och viss vid direkt där den förra slutade och handlar om hur hon bildar familj och hur det leder till en uppgörelse med hennes far om hans (icke-existerande) roll som pappa. Det är som alltid med Grennvalls serier emotionellt utmattande att läsa, och man vill bara slå hennes till synes känslomässigt handikappade pappa. Men det finns också en stor portion värme och framtidstro i det nyfunna familjelivet som trots allt gör läsningen uthärdlig, även om boken passade nog slutar med en diskussion mellan figuren Åsa och Döden … Grennvall är en av de skarpaste, mest personliga serieskaparna vi har i Sverige och de två senaste verken är bland det bästa, mest litterära som gjorts på svenska.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailfacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Comments are closed.