Review: Det kunde varit jag
Det kunde varit jag by Sara Olausson
My rating: 4 of 5 stars
This really is a book that touches it’s reader. No-one in Sweden at least will have missed out on the fact that comics artist Sara Olausson has a burning commitment to changing the fate of an EU migrant/beggar that she has befriended. They have both appeared in virtually all Swedish media these last few years, in a deliberate campaign by Olausson to generate a debate and raise interest, both for general issues of poverty, EU migrants and the situation of the Roma, as for the specific fate of Felicia.
The book consists of short comics, excerpts from diaries, personal reflections, Facebook posts, transcribed speeches, Olaussons photos from trips to Romania and more, in what feels like a cross between an autobiography, a political pamphlet and a scrapbook. I was initially a bit unhappy with the way the book turned out, after having looked through it superficially upon release, as it only consist to a small part of comics, and besides this, comics I had already mostly read. I bought and reviewed an earlier pamphlet with some of the comics Felicia , and the comic about the blue blood of Olausson was previously published in the anthology Galago, I think. No matter what, this turned out to be a wrongful assumption when I actually read the book. I realise that this book caters to a wider readership than the initiated comics readers, and more importantly, that the combination of the seemingly disparate material works very well in conveying Olausson’s perception of what happened when she became friends with an EU migrant/beggar.
What really affected me when reading this book was Olausson’s extremely naked and open way of writing, perhaps exemplified most clearly in the penultimate text, in which she writes that her husband had just left her and their three kids, and that she, at the same time as she was in the midst of the chaos that this created, was trying to figure out how she should finish the book. When you’ve come so far in the story and have experienced Olausson’s sincere commitment and struggle to get everyday life to work, it hurts to read this, although I like so many others followed this drama on Facebook when it occurred and thus was aware of how it would end.
Det kunde vara jag (It could have been me) is a book that combines an engaging autobiographical story with one of the most burning issues in today’s Swedish society and as such it is not only “important” but also very, very good. What stops me from giving the book five stars is the fact that it contains so few comics. Sure, I understand that it was in this form that it could be released now, while the story is still fresh, and as stated I think the combination of all these seemingly disparate elements work well. Somehow, I still feel that a more traditional graphic novel, with parts of the other material as an epilogue, would have had a greater potential, though, both artistically and in terms of reaching the big masses that I think Olaussons want to reach with this book, both in Sweden and abroad.
Swedish:
Detta är verkligen en bok som berör. Ingen, i Sverige i alla fall, lär väl ha missat serieskaparen Sara Olaussons engagemang i en EU-migrants öde. De har framträtt i princip i alla tillgängliga media, i en medveten kampanj från Olaussons sida för att skapa debatt och väcka intresse, såväl för frågor om fattigdom, EU-migranter och romers situation i stort, som för Felicias specifika öde.
Boken består av kortare serier, utdrag ur dagböcker, personliga reflektioner, inlägg på Facebook, transkriberade tal, Olaussons foton från resor till Rumänien med mera, i vad som känns som ett mellanting mellan en självbiografi, ett politiskt debattinlägg och en scrapbook. Jag var initialt missnöjd med boken, efter att ha tittat igenom den lite snabbt när den släpptes, då den innehåller förhållandevis få serier, och tillika serier som jag till stor del redan läst. Jag införskaffade och recenserade bland annat den mindre utgåvan Felicia, och serien om Olaussons eventuella blåa blod gick i Galago, vad jag minns. Oavsett vad, kom mina farhågor på skam när jag väl läste boken. Jag inser att den vänder sig till en bredare läsekrets än de initierade serieläsarna, men framför allt fungerar kombinationen av detta disparata material mycket väl för att förmedla Olaussons upplevelse av det som skedde när hon blev vän med en EU-migrant/tiggare.
Det som drabbar en vid läsningen är Olaussons oerhört nakna och självutlämnande stil, som kanske exemplifieras tydligast i den näst sista texten, där hon berättar att hennes man precis lämnat henne och att hon mitt i det kaos som uppstått sitter och försöker komma på hur hon ska avsluta boken. När man kommit så långt i berättelsen och upplevt hennes uppriktiga engagemang och kamp för att få tillvaron att fungera, gör det ont att läsa detta, även om jag som så många andra följde detta drama på Facebook när det skedde och därmed var medveten om hur det skulle gå.
Det kunde vara jag är en bok som kombinerar en engagerande självbiografisk berättelse med en av de mest brännande frågorna i dagens svenska samhälle, och som sådan är den inte bara “viktig” utan också mycket, mycket bra. Det som gör att jag inte ger boken fem stjärnor är trots allt just det faktum att den innehåller så få serier. Visst, jag förstår att det var i denna form den kunde ges ut nu när berättelsen fortfarande är färsk, och jag tycker som sagt att kombinationen av alla dessa till synes disparata element fungerar bra, men någonstans känner jag ändå att en mer helgjuten serieroman, med delar av det andra materialet snarare som en epilog, hade haft en större potential, såväl konstnärligt som när det gäller att nå de stora massor som jag tror att Olaussons vill nå med denna bok, såväl i Sverige som utomlands.