Review: Breve til Satan

Breve til Satan by Tome
My rating: 3 of 5 stars

The second volume of the Spirou writer and artist Tome’s crime comic Soda. This is an improvement compared to the first volume, both in terms of the script and the art. The story mostly comprises of a flashback, a so-called origin story, in which we get to know why the protagonist became a police officer but insists on pretending that he is a priest to his worried mother. This story has some pretty big logical holes in it but it is entertaining, not least thanks to all the depraved inhabitants of the dilapidated house the main character lived in when he arrived to New York. Had this series been published when I was a kid and devoured everything that was published in the French-Belgian album format, I probably would have loved it. Today, several decades later, this comic feels historically interesting as it colours my perception of Tome & Janry’s Spirou, but it is probably mostly my love for the Marcinelle style that has me reaching for the next volume.

Swedish:

Den andra volymen i Spirou-tecknaren och författaren Tomes deckarserie Soda. Här tar det sig jämfört med den första volymen, såväl vad gäller manus som teckningar. Historien är en tillbakablick, en så kallad origin story, i vilken vi får veta varför huvudpersonen blev polis men insisterar på att låtsas att han är präst inför sin oroliga mor. Storyn har en del logiska hål men är underhållande, inte minst tack var alla de depraverade invånarna i det nedgångna hus som Soda bor i när han anländer till New York. Hade denna serie utkommit när jag som barn på 70-talet slukade allt som gavs ut i det fransk-belgiska albumformatet hade jag nog älskat den. Idag, ett antal decennier senare, känns serien historiskt intressant i det att den färgar min bild av Tome & Janrys version av Spirou, men det är nog mest min vurm för Marcinelle-stilen som gör att jag kommer att fortsätta at läsa kommande volymer.