Review: Partydrottningen

Partydrottningen by Patrik Rochling
My rating: 4 of 5 stars

Scriptwriter Patrick Rochling and comics artist Li Österberg keep adding to their low-key but extensive book series about a fictional Sweden. First out was Johannasviten (the Johanna series), five graphic novels which were later collected in one volume. Right now they are in the midst of creating a trilogy that follows another character, Eliana, who in the first volume, Gasraketen, was a child in the 80s, and now in the second, Partydrottningen (The Party Queen), is a teenager in the 90s.

Eliana is still an outsider, as the child of immigrants with a different skin color, but also because she finds it difficult to relate to others. She flees into the role of care taking big sister and an attempt to party and socialize with her peers goes really wrong.

Rochling writes scripts with believable dialogue and characters that feel like real, living people. And Österbergs drawings are stylish yet emotionally compelling in their unadorned black and white form. This book can be read separately and is an excellent example of modern Swedish comics. Looking forward to the third and final part, and to read the entire series in one go.

Swedish:

Manusförfattaren Patrik Rochling och tecknaren Li Österberg bygger träget vidare på deras lågmälda men omfattande epos om ett fiktivt Sverige. Först ut var Johannasviten, fem serieromaner som sedermera samlades i en volym. Just nu är de mitt uppe i en trilogi som följer en annan figur, Eliana, som i den första delen, Gasraketen, var barn på 80-talet, och nu i den andra, Partydrottningen, är tonåring på 90-talet.

Eliana står fortfarande utanför, dels som barn till invandrare med en annan hudfärg, men även för att hon har svårt att anknyta till andra. Hon flyr in i rollen som omhändertagande storasyster och ett försök att festa och umgås med jämnåriga går helt fel.

Rochling skriver inkännande manus med trovärdig dialog och figurer som känns som levande riktiga människor. Österbergs teckningar är stilsäkra men samtidigt emotionellt laddade i sin avskalade svartvita form. Boken kan trots att den är del i en trilogi läsas separat och är ett ypperligt exempel på modern svensk seriekonst. Ser fram emot den tredje och sista delen, och att läsa hela sviten i ett svep.