Review: Passio
Passio by Daniel Ahlgren
My rating: 3 of 5 stars
The fourth volume of Daniel Ahlgren’s Swedish pastiche of the decidedly American superhero genre. The story picks up where the last volume ended, with a cosmic threat in the form of giant “passion leeches” which the heroes have to stop, on all parallel worlds.
If you know your comics history the story includes lots of entertaining winks and nods, not only to the superhero genre, but in this volume also to underground comix, with versions of Gilbert Shelton’s Fabulous Furry Freak Brothers and Wonder Wart-Hog and S. Clay Wilson’s Checkered Demon, pastiches on the cover Zap Comics #1 and so on. Even your’s truly is featured in a parody of the Gothenburg Book Fair …
Despite everything that this volume has going for it, I am not quite as enthusiastic as I have been about earlier volumes. Ahlgren has in the true spirit of superhero publisher built an extensive fictitious world with innumerable parallel universes and alternate realities. I can still follow the slightly convoluted storyline, but I miss the ties to Sweden. The tensions that this aspect offered when contrasted by the superhero genre have now been lost slightly in all alternative worlds. Maybe it’s time for a version of Crisis of Infinity Earths, to clean up this bloated fictitious world and return to the essence of the story…
Swedish:
Fjärde delen i Ahlgrens episka svenska pastisch på den uttalat amerikanska superhjältegenren. Historien tar vid där den förra volymen slutade, med ett kosmisk hot i form av gigantiska “passionsiglar” som ska stoppas på alla parallella världar.
Om man kan sin seriehistoria innehåller serien massor med underhållande blinkningar, inte bara till superhjältegenren utan i denna volym även till amerikanska undergroundserier som Fabulous Furry Freak Brothers och Wonder Wart-Hog av Gilbert Shelton och Checkered Demon av S. Clay Wilson, pastischer på omslaget till Zap Comics #1 och så vidare. Till och med undertecknad är med på ett hörn i en parodi på Bokmässans seriedel …
Trots allt som talar för denna volym är jag dock inte riktigt lika begeistrad som jag varit förut. Ahlgren har i sann superhjälteförlagsanda byggt en omfattande värld med parallella universum och alternativa verkligheter. Jag hänger med hyfsat även om jag kanske inte plockar precis alla referenser, men jag saknar anknytningen till Sverige. Den spänningen som denna aspekt erbjöd i kontrast till superhjältegenren har nu gått förlorad en del i alla alternativa världar. Kanske är det dags för en version av Crisis on Infinite Earths, för att rensa upp i detta omfångsrika världsbygge och återgå till kärnan i historien.