Review: Vandrande stjärnor del 2
Vandrande stjärnor del 2 by Lars Krantz
My rating: 5 of 5 stars
Lars Krantz is likely THE most different and artistically interesting Swedish comics artist working right now. This second and final part of his epic Vandrande stjärnor (Wandering stars) is incredibly beautiful with its well-composed images, pages and spreads with black and white flowing back and forth, crawlingly frightening in a way that gives you an empty feeling on your stomach after reading it, and intellectually challenging with visual cues high and low – from today’s popular culture to the Bible, and everything in between.
Moreover, it is a story that touches on a human level at the same time as it contains a lot of fantastical elements. And all this is so clearly only the first part of building a bigger world, where Krantz seems to have all the underlying factors sorted, suggesting that there will be many more volumes set in his frightening what if version of Sweden in the 1910s.
Yes, as you can tell I am obviously moved by this book. Visually, it is stunning. Krantz has taken another step artistically and is today at least as interesting as the international comics artists with which he is often compared, such as Charles Burns and Frank Miller. International publishers take not! But he has also taken another step story wise. The narrative is on one level more straightforward, at the same time as there are still elements that are not explained, left to the imagination to create tension and expectation in the reader.
This is undoubtedly the best Krantz has created so far. Given that he is still developing as an artist and so clearly is at the beginning of an extensive and extremely interesting life’s work, it somehow feels wrong to give this book a five star rating, but oh so right.
Swedish:
Lars Krantz är troligtvis den mest egensinniga, annorlunda och konstnärligt intressanta svenska serieskaparen just nu. Denna andra och avslutande delen i hans epos Vandrande stjärnor (här är min långa recension av den första delen: Vandrande stjärnor) är oerhört vacker med sina välkomponerade bilder där svart och vitt hela tiden böljar fram och tillbaka, krypande skrämmande på ett sätt som gör att man har lite ont i magen efter att ha läst den, och intellektuellt utmanande med visuella referenser högt och lågt – från dagens populärkultur till Bibeln, och allt däremellan.
Dessutom är det en historia som berör på ett mänskligt plan, samtidigt som den innehåller en hel del bakomliggande fantastik. Och allt detta är så tydligt enbart första delen i ett större världsbygge, där Krantz verkar ha koll på alla bakomliggande faktorer, vilket talar för att vi kommer att få se många fler volymer som utspelar sig på hans svarta jord.
Ja, som synes är jag klart tagen av denna bok. Visuellt är den slående. Krantz har tagit ännu ett steg rent konstnärligt och är idag minst lika intressant som de internationella skapare han så ofta jämförs med, som Charles Burns eller Frank Miller. Utländska förläggare lär höra av sig. Men även berättarmässigt har Krantz utvecklats. Narrativet är på ett plan tydligare och mer rättframt, samtidigt som det fortfarande finns element som inte förklaras och lämnas till fantasin för att skapa spänningar och förväntningar.
Detta är utan tvekan det bästa Krantz har gjort, så här långt. Med tanke på att han fortfarande utvecklas och så tydligt är i början av ett omfattande och oerhört intressant livsverk känns det på ett sätt fel att sätta en femma i betyg på denna bok, men ack så rätt.