Review: Superhästen

Superhästen by Emmanuel Guibert
My rating: 4 of 5 stars

Ariol is quickly becoming my favourite children’s comic. Guibert constantly delivers scripts that really feel like they depicts the reality of children, as opposed to all those stories about children, written by adults from a safe distance. In this volume, for instance, I loved the little story of how the hesitant Ariol tries hard to impress the resolute and confident girl he loves, or the one about the obsession of collecting cards that can transcend generational gaps.

Boutavant’s art is also spot on, and a far cry from the more generic art of licensed children’s comics. I’m really happy that Ariol is now being translated into Swedish, and despite not exactly being part of the target group for this children’s comic, I still look forward to each new volume.

Swedish:

Ariol har på kort tid blivit min absoluta favorit bland barnserierna. Guibert levererar konsekvent manus som känns som om de skildrar barns egen verklighet, i motsats till alla dessa historier OM barn, skrivna av vuxna på tryggt avstånd från barndomen och barnens värld. I denna den tredje svenska volymen tyckte jag bland annat verkligen om historien om hur den lite tafatte Ariol försöker imponera på den beslutsamma och självsäkra tjejen i klassen som han är förälskad i, eller berättelsen om besattheten i att jaga efter samlarkort, ett intresse som det visar sig överskrider generationsklyftor.

Boutavants teckningar känns också helt rätt och är så långt ifrån de ofta generiska teckningarna i licensbaserade och massproducerade barnserier man kan komma. Det är på många plan mycket bra att denna högkvalitativa barnserie nu översatts till svenska, och trots att jag är långt ifrån målgruppen ser jag fram emot varje ny volym.