Review: Frisörbesöket
Frisörbesöket by Claes Jurander
My rating: 3 of 5 stars
Claes Jurander is an unusual fish in the Swedish comics pond. Art Professor, sculptor, animator and creator of what is probably the first Swedish graphic novel (Nilsson, 1974). That Jurander is a fine artist is also reflected in the comic books he creates (which, incidentally, seems to have occurred with intervals of about one or two decades), in that they are more like picture books for adults, with sparse captions below each image.
Frisörbesöket ( The visit to the Hairdresser) also shows how consistent Jurander is, as it very much feels like a natural successor to Nilsson (and is also published by the exact same publishers, more than 40 years later …). This book contains one image per page instead of two, but the protagonist could very well be the same and the images carry a similar touch of rapidly created, relatively simple drawings.
The story is deceptively simple: an aging man goes to the hairdresser for what he assumes the last time because he doesn’t have all that much hair anymore, and we follow his winding lines of thought; how he tries in vain to find a way to initiate a conversation with the female hairdresser that would not be offensive or “wrong”; how he remembers all the hairdresser that has cut his hair over the years and so on. This may not sound very exciting as a narrative goes, but is actually exactly that, in a tranquil kind of way. The main character is mentioned in the third person as “a man”, but the memories presented feels so genuine that I wonder if a lot of it is not based on the artist’s own experiences, even though this is not presented as an autobiographical tale.
Frisörbesöket is probably not for everyone, but as with other comics that gives me an insight into another person’s world (like for instance Marjane Satrapis’ Embroideries) I found it fascinating, and quite a meditative read.
Swedish:
Claes Jurander är en ovanlig fisk i den svenska seriedammen. Konstprofessor, skulptör, animatör och skapare av vad som nog får anses vara den första svenska serieromanen (Nilsson, 1974). Att Jurander är bildkonstnär märks också på de serieböcker han skapar (vilket för övrigt verkar ha skett med en eller två decenniers mellanrum), i det att de mer liknar bilderböcker för vuxna, med sparsmakade bildtexter nedanför varje bild.
Frisörbesöket visar även på hur konsekvent Jurander är, då den i mångt och mycket känns som en självklar efterföljare till just Nilsson (och tillika är utgiven på exakt samma förlag, drygt 40 år senare …). Här är det en bild per sida istället för två, men huvudpersonen skulle mycket väl kunna vara densamma och bilderna bär en liknande prägel av snabbt skapade, förhållandevis enkla teckningar.
Berättelsen är till synes enkel: en åldrande man går till frisören för vad han antar sista gången eftersom han inte har så mkt hår kvar längre och vi får följa hans vindlande tankebanor; hur han förgäves försöker komma på ett sätt att inleda ett samtal med den kvinnliga frisören som inte skulle vara stötande eller “fel”; hur han minns alla frisörbesök han varit med om genom åren osv. Detta låter kanske inte så upphetsande som ett narrativ, men är det faktiskt. Huvudpersonen omnämns i tredje person som “en man”, men de minnen som presenteras känns så genuina att jag undrar om inte en hel del är självupplevt, trots att detta inte presenteras som självbiografiskt.
Frisörbesöket är troligtvis inte för alla, men precis som med andra serier som ger mig en inblick i en annan persons värld (som tex. Marianne Satrapis Broderier) fann jag den fascinerande, och skönt meditativ att läsa.