Review: Den svarta undulaten
Den svarta undulaten by Lars Sjunnesson
My rating: 4 of 5 stars
Lars Sjunnesson is one of Sweden’s most internationally well-known and respected comics artists, which is not surprising. Since his debut in the 80s, he has consistently created provocative and distinctive comics with high artistic integrity. Sjunnesson’s most famous characters are the permanently agitated anarchist Åke Jävel and the more phlegmatic Tjocke-Bo. The latter is part of the story in Den svarta undulaten (The Black Budgie), the eighth book in Sjunnesson’s slow but steady production, which picks up where the last book, Möte med monsunen (Meeting with the monsoon) from 2010, left off.
The story is just as strange and allegorical as Sjunnesson’s comics usually are. The world is moving toward destruction because embarrassed fishes heat up the oceans, militant feminists walk around the streets and beat up everyone and everything male, and so on. Although Sjunnesson always has been amazingly consistent in his creations, and often seems to place his comics in the same fictional world that he started out with more than three decades ago, he has in recent books developed a lot in terms of the visuals. Besides the comics being really well designed, he uses different planes of reality in the diegesis in this volume, introduces several kinds of symbols in both the comics and in the chapter dividing pages, and so on. This is a development that really has me looking forward to the next book, even though I realise that I might have to wait for a long time.
The design of this little book is beautiful with drab green print and an elaborately embossed cover. The comics offer an intricate artistic interpretation of our times that can stand the test of rereading repeatedly. Actually, reading this book made me realize that I’ll probably have to reread the whole of Sjunnesson’s oeuvre from the beginning, again…
Swedish:
Lars Sjunnesson är en av Sveriges internationellt mest kända serieskapare, och det är inte att undra på. Sedan debuten på 80-talet har han konsekvent skapat provokativa och egensinniga serier med hög konstnärlig integritet. Sjunnessons mest kända figurer är den ständige anarkisten Åke Jävel och den mer flegmatiske Tjocke-Bo. Den senare är med i Den svarta undulaten, den åttonde boken i Sjunnessons sparsmakade produktion, som tar vid där den förra, Möte med monsunen från 2010, slutade.
Berättelsen är lika underlig och allegorisk som Sjunnessons serier brukar vara. Världen är på väg mot undergång eftersom generade fiskar värmen upp haven, militanta feminister driver runt på gatorna och prylar upp allt och alla av hankön, och så vidare. Även om Sjunnesson alltid varit förvånansvärt konsekvent i sitt skapande och ofta verkar förlägga sina serier till en och samma fiktiva värld som han startade med för mer än trettio år sedan, har han i de senaste böckerna utvecklats en hel del vad gäller det visuella. Förutom att teckningarna numera är otroligt välkomponerade och genomtänkta, hoppar han i denna volym bland annat mellan olika verklighetsplan i diegesen, introducerar olika former av symboler i såväl serierna som i kapitelförsättssidorna, med mera. Detta är en utveckling som får mig att verkligen se fram emot nästa bok, även om jag inser att jag troligtvis kommer att få vänta ett antal år på den.
Designen på denna lilla bok i liggande format skapar för övrigt ett omedelbart habegär, med murrigt grönt tryck och konstfullt präglat omslag. Serierna erbjuder en intrikat konstnärlig tolkning av vår samtid som tål omläsning både en och två gånger. Inser att jag nog får ta och läsa om alla Sjunnessons serier från början, igen …