Review: Ljusförgörerskan

LjusförgörerskanLjusförgörerskan by Li Österberg
My rating: 4 of 5 stars

The second graphic novel with Li Österberg’s contemporary take on the Greek gods, and a much better, more coherent story than that in the first, Nekyia. We here follow the young woman Persefone, a minor goddess who is the daughter (and granddaughter…) of the god Zeus and the goddess Demeter. Persefone is a goddess, but is very much depicted like a woman of flesh and blood, and her thoughts and feeling feels more based in the modern world than in ancient Greece.

Persefone becomes pregnant by having sex with a god who takes the form of a snake, and because she certainly did not want a child and her mother is the goddess of harvest and fertility and as such is not exactly open to discussions about abortions, she visits her absent father Zeus (who also indicated might be the father of her child …) and asks him for help. In addition to all the problems that an abortion can mean is added the fact that the child in question is also a god and therefore immortal, and thus cannot not be aborted…

There are several things that fascinate here. Among other things, Österberg’s use the old Greek tales of gods to tell a story that is really about being a woman and wanting to live your own life, without being forced into the traditional female roles of wife and mother.

The fact that Österberg clearly has a comprehensive plan for these stories is also interesting. A number of characters in Nekyia return in this story and also appear in the stories that have been published Österberg’s fanzine Agnosis, , clearly set in a coherent diegesis. Österberg is about to create something really interesting here, which I’m sure will reach outside of Sweden as the Greek gods as well as the very human emotions and relationships that they feel are more or less universal.

Swedish:

Den andra volymen med Li Österbergs serier om de grekiska gudarna, och en mycket bättre, mer sammanhållen historia än i den första, Nekyia. Vi följer här den unga kvinnan Persefone, en mindre gudinna som är dotter (och barnbarn …) till överguden Zeus och skördesgudinnan Demeter. Persefone skildras, så gud hon är, i högsta grad som en kvinna av kött och blod och hennes inre känns mer baserat i dagens moderna samhälle än i den antika Grekland.

Persefone blir gravid av att ha sex med en gud som tar formen av en orm, och eftersom hon absolut inte vill ha ett barn och hennes mor är skördesgudinna och som sådan inte precis är öppen för diskussioner om abort uppsöker hon sin frånvarande pappa Zeus (som indikeras även kan vara far till hennes barn …) och ber honom om hjälp. Utöver alla de problem som en abort kan innebära så tillkommer det faktum att barnet i fråga också är en gud och därför odödlig och alltså inte kan inte aborteras …

Det är flera saker som fascinerar här. Bland annat att Österberg använder de gamla grekiska gudasagorna för att berätta en historia som egentligen handlar om att vara kvinna och att vilja leva sitt eget liv, utan att tvingas in i den klassiska kvinnorollen av maka och mor.

Även det faktum att Österberg så tydligt har en mer omfattande plan för dessa historier är spännande. Ett antal av figurerna i Nekyia återkommer här, och förekommer även i de historier som gått i Österbergs fanzin Agnosis, i olika historier, men tydligt i en gemensam, sammanhängande diegesis. Österberg är på väg att skapa något riktigt intressant här, något som jag är säker på kommer att nå utanför Sveriges gränser då såväl de grekiska gudarna som de mycket mänskliga känslorna och relationerna som de upplever är mer eller mindre universella.