Review: När David tappade rösten
När David tappade rösten by Judith Vanistendael
My rating: 4 of 5 stars
A beautiful graphic novel about dying of cancer, not a heroic fight and win over the decease, but actually dying from it. We follow David who learns that he has throat cancer, his adult daughter who recently had a baby, his new young wife and their young daughter – and see how the disease unfolds from different perspectives. It’s beautiful, sad and poignant – and very well told. Despite the topic, it never gets sugary sweet, and the images are evocative and very personal in style.
När David förlorade sin röst is a welcome addition any comics library, and I can certainly see why the book has received so many awards around the world. As the comics media matures, there are increasingly more and more stories from all stages of life. I can’t help but reflect on graphic novels such as Our Cancer Year by Harvey Pekar or Cancer Vixen by Marisa Acocella Marchetto. Comics take so long to create compared to many other media, but it is interesting to be part of this, as I see it, golden age of comics, and experience how the media widens and slowly grows into maturity.
Swedish:
En underbart vacker serieroman om att dö av cancer, inte att heroiskt slåss mot den och vinna utan att faktiskt dö. Vi får följa David som får reda på att han har strupcancer, hans vuxna dotter som nyligen fått barn, hans nya, yngre fru och deras unga dotter – och se hur sjukdomen utvecklar sig från olika perspektiv. Det är vackert, sorgligt och gripande – och mycket välberättat. Trots ämnet blir det aldrig sötsliskigt, och bilderna är stämningsfulla och p
ersonliga.
När David tappade rösten är ett välkommet tillskott till den svenska serieutgivningen, och jag kan verkligen se varför boken har fått så många priser runt om i världen. I taket med att seriemediet mognar kommer det alltfler historier som avhandlar livets alla stadier. Jag kan inte låta bli att fundera över serieromaner som Our Cancer Year av Harvey Pekar eller Cancer Vixen av Marisa Acocella Marchetto. Serier tar ju så lång tid att skapa, men det är intressant att vara med i denna, som jag ser det, guldålder för tecknade serier, och få uppleva hur mediet breddas och sakta växer.